Jag vaknade uppspelt. Äntligen. Något yrvaken tittade jag ut, ja det är sant, jag har inte drömt, jag är i Lofsdalen.
Jag känner nysnön under skidorna, hör svischandet när stålkanterna skär mot snön och känner energin bubbla i mig. Jag stannar upp, tittar ut över dalen och ser solen som sakta går ner över berget Sömlingshogna på andra sidan sjön. Det är en obeskrivlig känsla, allt är så vackert och det sätter allt i perspektiv, lilla jag är en del i denna magnifika skapelsen. Jag fortsätter ner för backen.
Med fartvinden, frihetskänslan och adrenalinkickarna kan jag inte annat än att vara lycklig.
Snart är det jobb och stillasittande framför datorn som gäller men den tanken skjuter jag bort för en stund. Nu är det skidåkning, frisk fjälluft, vackra vyer och trötta ben som står på schemat.
Tack Liljemarkarna och Camnerinarna för en fantastisk dag och rolig skidåkning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar