En fot framför den andra

Vaknar med ett ryck. Vill helst bara dra täcket över huvudet och fortsätta sova. Men jag vet att det inte fungerar så. 

Jag slänger fötterna över sängkanten. Några minuter senare har jag yoghurt, pumpakärnor och blåbär i magen, kläder på kroppen, linser i ögonen och mascaran gör att jag ser lite piggare ut. 

Helt plötsligt sitter jag på tunnelbanan och dagen har nu börjat. Vad ska du erbjuda mig för utmaningar och glädjeämnen? Men vad det än är så klarar jag det, en fot framför den andra. Jag är redo att anta en ny dag.

Det snurrar. Fortare. Fortare.

Almedalen, hur ska jag få ihop mitt schema? Så mycket jag vill göra på semestern, hur ska jag planera så jag hinner allt och ändå får vila upp mig? Vad ska jag ha på mig imorgon? När måste jag gå upp? Vad har jag för möten? Jag får inte glömma att skicka det där mejlet! Frånvaromeddelande ska läggas in, vad mer måste jag göra? Blommorna, jag får inte glömma blommorna på balkongen!

Tankarna far runt i huvudet. Så mycket att hålla ordning på att jag inte kommer ihåg något. Klockan är kvart i ett på natten. Väckarklockan ringer 5,5 timme. Jag måste sova men det är så svårt att koppla av och koppla bort.

Jag vrider och vänder på mig. Till slut ska nog John Blund komma till mig också. Till slut...