En fot framför den andra

Vaknar med ett ryck. Vill helst bara dra täcket över huvudet och fortsätta sova. Men jag vet att det inte fungerar så. 

Jag slänger fötterna över sängkanten. Några minuter senare har jag yoghurt, pumpakärnor och blåbär i magen, kläder på kroppen, linser i ögonen och mascaran gör att jag ser lite piggare ut. 

Helt plötsligt sitter jag på tunnelbanan och dagen har nu börjat. Vad ska du erbjuda mig för utmaningar och glädjeämnen? Men vad det än är så klarar jag det, en fot framför den andra. Jag är redo att anta en ny dag.

Det snurrar. Fortare. Fortare.

Almedalen, hur ska jag få ihop mitt schema? Så mycket jag vill göra på semestern, hur ska jag planera så jag hinner allt och ändå får vila upp mig? Vad ska jag ha på mig imorgon? När måste jag gå upp? Vad har jag för möten? Jag får inte glömma att skicka det där mejlet! Frånvaromeddelande ska läggas in, vad mer måste jag göra? Blommorna, jag får inte glömma blommorna på balkongen!

Tankarna far runt i huvudet. Så mycket att hålla ordning på att jag inte kommer ihåg något. Klockan är kvart i ett på natten. Väckarklockan ringer 5,5 timme. Jag måste sova men det är så svårt att koppla av och koppla bort.

Jag vrider och vänder på mig. Till slut ska nog John Blund komma till mig också. Till slut...

Grattis Alisa!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Alisas födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra!

Idag fyller min älskade systerdotter Alisa 5 år. Hon börjar bli en stor tjej nu. Jag älskar mina syskonbarn över allt annat. Grattis! Feliz cumpleaños! Aisubanka yua!

Stor tjej

Liten tjej

Stolt moster

Stolt moster

Fly in i mörkret på lunchen

Det är mörkt. Jag sätter mig till rätta i den gröna fåtöljen. Det är lite kyligt och jag drar upp jackan som täcke. 3. 2. 1. Nu börjar det.

Något som är en riktig vardagslyx för mig är att gå på bio på lunchen. Igår gjorde jag och en kollega det. Vi jobbar tillsammans med ett projekt om arbetsmiljö i filmproduktion och hade fått tips om att filmen "Äta Sova Dö" är gjord efter konstens alla lagar och regler. Med en stor smörgås i högsta hugg intog vi salong 3 på Filmstaden Söder och flydde verkligheten för en stund.

Lite arbetsskadad som jag är funderade man på riskbedömningar och annat men trots det fick jag verkligen möjligheten att njuta av en riktigt bra film. En varm och osminkad film om gemenskap, trygghet, hitta sin plats i livet och vägen framåt.

På vägen tillbaka till jobbet gick vi i kylen och snövädret men med massor av idéer och energi.

Vardagslyx 5:
Ta en extra timme lunch. Köp med dig en god smörgås och kliv in i biosalongen. Två timmar senare kliver du ut, förhoppningsvis har du sett en bra film och du är laddad för att fortsätta jobba och göra allt du ska och vill resten av veckan.

Strävan efter are, lagom är bortblåst

För några veckor sedan sa en flicka till mig att jag hade en tjock mage. Man brukar säga att från barn och fyllon får man höra sanningen. Kanske är det så men jag valde att inte lyssna på den flickan. Jag vet vem jag är, med eller utan tjock mage. 

Lite jobbigare blev det när flickan fortsatte ”hon har nog en bebis i magen” och mamman svarade sin dotter ”ja, så kan det vara”. Hmmm, okej att jag inte är smalast i världen och har en stenhård mage men kom igen, så illa är det inte. Jaja, bara att skaka av mig det. Jag är nöjd med mig själv och det är det viktiga men visst kan ord ändå göra ont. Man borde, som vuxen framförallt, fundera på vad ord kan göra med andra. Jag är trygg i mig själv men det kunde lika gärna varit helt åt andra hållet. Om jag tyckte att det gjorde ont, vad hade det då inte gjort i så fall.

För några år sedan såg jag en bild på en staty. En stor kvinna står mitt emot en smal kvinna. När jag var i Växjö i slutet av januari såg jag statyn på riktigt. Helt plötsligt stod den där, på riktigt, framför mig. Jag visste inte att den fanns i Sverige, än mindre i Växjö utanför hotellet som jag bodde på. 

Ända sedan jag såg fotot första gången har jag inte kunnat kunnat släppa den.  Den har följt mig och är för mig ett tecken på vår tids sjuka ideal. Inget "lagom" utan antingen eller. Är det ena bättre än det andra? I Växjö stod två unga tjejer och skrattade, de sa "kolla den tjocka tanten, så äckligt, så ska jag aldrig bli!". Den supersmala sa de inget om. Av någon konstig anledning så är det naturligt för dem att vara sjukligt smal.

Vi stävar alltid, eller de flesta strävar nästan alltid, efter att vara lite bättre, lite snyggare, lite snällare, lite roligare, lite smartare… Jag skulle kunna fortsätta i evighet olika -are. Men det handlar inte om att komma fram till det där idealet, för om man kom dit, skulle man då vara nöjd eller stäva efter något annat sen?

Jag har under det senaste året gått ner ganska många kilo. En vän frågade mig ”Vad har du för mål? Vad vill du att vågen ska visa för att du ska vara nöjd?”. Visst hade jag en önskan om att jag skulle komma under en viss gräns. Men det var andra mål som var viktigare för mig och som jag valde att fokusera på och skriva högst upp på pappret och i medvetandet. De målen var att jag skulle känna mig nöjd, glad, pigg och hälsosam. Nu gör jag det, trots att magen inte är stenhård. Och jag har gått ner mer än vad jag hade hoppats på. Men det viktiga är inte vad vågen står på, om jag går ner något kilo till eller kanske upp något. Det viktiga är att jag är tillfreds med mig själv. Jag har hittat mig själv, jag är nöjd och jag mår bra.

En regnig men perfekt eftermiddag

Jag kramar om Åsa och Emma och vi går åt olika håll. Det regnar lite lätt. Jag sätter ena foten framför den andra, jag går inte raka vägen utan dit lusten tar mig. Jag stannar upp, tittar på färgglada kuddar i fönstret och funderar på hur de skulle se ut på min säng. Efter en stund går jag vidare och kommer tillslut fram till Hötorget.

Förra veckan glömde jag visst skriva om tips på vardagslyx men den här veckan kommer, i sista sekund, ett nytt tips. Budgeten bestämmer du helt själv, kan vara helt gratis men kan även kosta multum beroende på vad du väljer att fylla tipset med.Vad du än väljer så är det ett perfekt sätt att ladda batterierna på.

I fredags var jag ledig på eftermiddagen och det var inga problem att fylla den. Jag begav mig kvart över tolv mot Centralen och där möttes jag av mina gamla kollegor Emma och Åsa. Under drygt en timme åt vi gott på Wagamama (mattips finns i tidigare blogginlägg) och pratade, mycket man ska ta igen på kort tid. Mätta och glada sa vi hejdå. Åsa och Emma begav sig tillbaka till sina jobb. Jag valde att trots regn gå genom stan, titta på folk och i affärer. Promenaden slutade vid Hötorget där jag unnade mig fina tulpaner, bara för att de gör mig glad. Finns det någon bättre anledning? Med ett stort fång blommor satte jag mig på tunnelbanan och klev inte av förrän jag var hemma i Vällingby där jag gick direkt till gymmet. Efter 40 minuter på löpbandet och en drabbning med balansbrädan och hantlarna var jag klar. Jag var genomsvettig och trött men samtidigt glad och stolt. Dagen kunde bara bli bättre än detta med en sak, fredagsmys med syskonbarnen (och deras mor och far såklart), så så fick det bli.

Att vara ledig när man "borde" vara på jobbet är ren och skär lyx. Ingen stress, bara tid att göra det jag vill och det jag mår bra av. Jag valde lunch med fina människor, flanera på stan, köpa vackra blommor som gör att känslan stannar kvar längre och träna följt av mys med människor som jag mår bra tillsammans med. Det viktiga är att man på denna extratid inte planerar in 1000 saker och måsten som ska hinnas med utan faktiskt ta sig tid att göra det som faller in och som man mår bra av och att sakerna får ta den tid som de tar.

Vardagslyx 4:
Lägg undan klockan och ta en ledig eftermiddag, det laddar batterierna. Gör det som du mår bra och blir glad av!

Luncha, köpa blommor, träna och fredagsmys var min lediga och perfekta fredag.

Mattips: Wagamamas dumplings och edamame

Jag har idag ätit lunch med Åsa och Emma på Wagamama. Så gott, och väldigt trevligt. Har du inte varit på Wagamama så säger jag bara, gå. Det spelar ingen roll var i världen du är, samma meny och smakar likadant. Här kommer lite mattips:

Jag kan varmt rekommendera deras vegetariska dumplings.

Du får heller inte missa edamame. Bättre snacks finns nog inte.

Alla hjärtans dag - kärleksförklaring eller kommersiellt dravel

Choklad, rosor, fina kort... Idag är alla hjärtans dag.
 
Jag har läst någonstans att alla hjärtans dag kommer från medeltidens England och Frankrike för att fira helgonet Valentin. Det finns flera berättelser men en av dem är handlar om Valentin som levde i Rom på 200-talet och som avrättades efter att ha trotsat kejsarens förbud att viga unga par. Men före avrättningen lyckades han smuggla ut ett kort till fångvaktarens dotter som han var förälskad i.

Jag gillar tanken med att uppmärksamma de man älskar men jag har svårt för det kommersiella. Precis som andra högtider så blåses det upp för att skapa merförsäljning, jag förstår det men det är samtidigt tråkigt att en fin dag bojkottas och får en negativ stämpel av att bara finnas för att sälja mer produkter. Att ge kärlek, värme och presenter är något fint som jag tycker vi ska värna om. Men detta fokus på att det bara handlar om att ge presenter får det att knytas i min magen. Jag tycker att det är fel anledning och en lätt väg ut, har jag köpt en sak så är det klart. Det handlar inte om att checka av en sak på listan, det handlar om att se andra, rakt i ögonen, och ge av sig själv. Jag tar gärna emot både choklad och blommor om personen som ger det gör det för att den verkligen vill, jag skulle rent av bli väldigt glad.

En dag som denna kan förstärka känslan av ensamhet. Jag vill inte fastna i fällan men visst är det svårt att inte känna sig lite ensam ändå. Trots att jag har många fina människor i mitt liv som tycker om mig och som jag tycker så kommer idag en gnutta av ensamhet smygandes. Det är inte så att man en dag som denna frågar någon om att hitta på något, för idag ska de vara med sina partners. Jag förstår det och det är bara en dag men ändå känns det lite som en tagg i hjärtat. Jag kände den där taggen vid lunchtid, precis då fick jag ett fint meddelande från min vän Hilda och taggen försvann lika snabbt som den kommit. Lite senare på eftermiddagen fick jag otroligt fina ord av mina systrar, mamma, pappa och svåger. José fick mig till och med att gråta av glädje. Vänliga ord och omtänksamhet värmer. Det får mig även att tänka på att jag tror att jag gillar namnet "dia del amor y amistad" bättre än alla hjärtans dag. Då visar man tydligt att det inte bara handlar om sin äkta hälft.

I gymnasiet blev det en tävling. Vem fick flest blommor? Det handlar inte om en tävling, vem som är mest älskad. Det handlar för mig om att visa de man tycker om att de är viktiga, att vara tacksam och att fira något fint, kärleken. Ibland hör man att det är en fånig dag, man ska väl visa kärlek varje dag. Det är så sant, men det ena behöver inte utesluta det andra. Visa kärlek varje dag OCH fira kärleken lite extra idag. det behöver inte vara något märkvärdig, det viktiga är att n i ser varandra.

Idag ger jag ett bidrag till alla hjärtan genom hjärt- och lungfonden för det är viktigt för forskningen.
Idag ger jag fysiska och virtuella kramar till nära och kära för ni är viktiga för mig.
Idag ger jag mitt hjärta kärlek och styrka genom att motionera för jag är viktig.

Vilka är viktiga för dig? Glöm inte att visa det, idag och alla andra dagar.

Jag + "pensionärsTV" = sant

Jag tycker om att titta på TV, det är inget jag sticker under stolen med. Jag tittar på dokumentärer, drama, matprogram, deckare, komedier, romantiska serier - en allätare helt enkelt.

Nu är det snart dags för en av mina favoriter. Om ett par minuter är det dags för Mia på Grötö. Jag tycker om program med samtal, där man får lära känna personer och där de får prata till punkt. Det är mer än yta, det finns tid att att skrapa lite och komma under ytan.

Mia på Grötö, Sommarpratarna, Stjärnor på slottet och så vidare. En del kallar det pensionärsTV och jag är ett stolt fan av det.

Hatade jobb. Vad driver oss och styr vad vi jobbar med?

Vaknade med en klump i magen. Jaha, idag var det dags igen, tandläkaren.
Vem vill egentligen bli tandläkare? Det är väl få jobb som folk känner så mycket rädsla och olustighet för, skulle väl vara p-vakten men där är det nog med ilska.

Efter att ha gått i snöstormen, målet satt på tandläkarmottagningen även om allt i mig skriker "vänd Karin, smit, du har möjligheten, spring", så kommer jag in på Siktgatan 2. Trots att de har gjort allt för att skapa en varm stämning och att min tandläkare Ulrika är hur söt som helst så kommer nog rädslan och olustkänslan aldrig att försvinna.

Står nu och väntar på tunnelbaneperrongen. Pustar ut. Inga hål, lite tandsten så jag måste tillbaka men det kan jag ta.

Tanken slår mig igen, vem vill bli tandläkare? Det är inte med någon nedvärdering utan mer, förundran. Hur väljer vi jobb och vad är det i oss som skapar en lust att vilja bli tandläkare, förskollärare, ekonom eller som jag kommunikatör?
Jag kommer inte fram till något smart svar. Men glad är jag att vi drivs av olika saker och åt alla håll. För tänk va dåliga tänder man skulle ha om ingen var tandläkare. Dessutom skulle världen vara otroligt tråkig och inskränkt om alla gjorde samma sak. För att inte tala om hur svårt det skulle vara att få jobb.

Trots att jag tycker att det är jobbigt att gå till tandläkaren är jag imponerad av er som jobbar med det. Även ni andra som gör saker som jag tycker är svårt och krångligt tex ekonomer, heja er, jag är grymt imponerad av er!

Tandläkarreklam - så här kommer jag nog aldrig
att känna att det är att gå dit.

Spice up your life

Kommer ni ihåg målarböckerna? Jag älskade dem när jag var lite. En annan favorit var de där målningarna med siffror, en siffra för vardera färg. De var ganska trista och intetsägande men när färgen kom på blev det något helt annat. 

I helgen har det varit grått och trist ute. Då finns det bara en sak att göra, ta saken i egna händer och lyda Spice Girls (första och enda gången tror jag). Krydda livet med lite färg, hitta på roliga saker och gör något impulsivt. Helt plötsligt blir livet lite roligare och mycket snyggare.  

When you're feelin' sad and low  

We will take you where you gotta go 

Smiling dancing everything is free 

All you need is positivity
 
Colors of the world 
Spice up your life 
Every boy and every girl 
Spice up your life 
People of the world 
Spice up your life, aahh

Var lite crazy. Sätt färg på livet, bokstavligt och bildligt. Gör det som passar dig, tips från mig och min helg:

• måla naglarna  
• klipp håret 
• köp tulpaner 
• ha färgglada kläder 
• bjud nära och kära på middag 
• ha en impulsiv sleep over   
• köp något snyggt till hemmet 
• skratta 

 

Öva på att vara ensam

Hoho hoho hoho. Det ekar. Jag är ensam.
Det är lördagmorgon. Jag går in i vardagsrummet. Det är kallt. Det är tyst. Jag är ensam.

Jag är dålig på att vara ensam. Jag tycker om att ha mycket att göra och att ha människor omkring mig. Min syster brukar säga att jag måste öva på att vara ensam. Hon har nog rätt, jag är dålig på att vara ensam.

Att gå ner till vattnet, sitta ensam och titta, det är härligt. Där kan jag tänka och släppa sådant som gnager inom mig. Där är jag ensam och det är helt okej, till och med något jag kan längta efter. Men inte för ofta och jag vill kunna välja när och hur länge.

En bekant frågade mig när jag och R valde att bryta upp "hur känns det att bli ensam när man är över 30?". Ja du, jag vet att det var rätt val men visst kändes det tomt och konstigt. Det är väl aldrig roligt att bryta upp när man tycker om en person, någon som man delat mycket med och som man man haft drömmar med. Vare sig man är över trettio eller inte. Men man kan ju inte fortsätta för att det är bekvämt eller för att man är rädd för att vara ensam. Jag tror att det är bättre att vara ensam än med fel person. Jag är nöjd med mitt liv, oftast även om jag just idag känner mig lite ensam, och jag är lycklig. Jag tror inte att det perfekta och enda receptet på lycka är att ha en partner. Visst skulle jag vilja hitta min drömman (och vem vet, jag kanske träffar honom idag, imorgon, om en månad, om två år eller aldrig) men jag tror att det finns andra sätt att vara lycklig på och att jag faktiskt har det mycket bättre än många andra. Just i denna stund är jag ensam men det finns andra som lever ihop med någon som kan vara mycket mer ensam än vad jag är. Jag fyller mitt liv med människor som jag tycker om och med saker som är betydelsefulla för mig.

Ibland får jag höra "jag är avundsjuk på dig som inte hela tiden behöver tänka på andra i första hand". Ja, det finns för och nackdelar med allt. Nu ska jag öva på att vara ensam och se fram mot att senare idag gå till biblioteket med mina fina syskonbarn.

Nytt jobb, nya utmaningar och ny kunskap

I augusti antog jag nya utmaningar. Jag bytte jobb och började arbeta på Prevent. Det var nytt och jag jag hade ingen aning om vad jag jag höll på med men ändå så bekant och hemtamt. Uppgifterna i sig med kommunikationsplanering, PR, omvärldsbevakning och sociala medier är jag trygg i, de har jag gjort tidigare och jag vet att jag är bra på men innehållet var helt nytt för mig. 

Nu, ett halvår senare, tänker jag på de månader som gått. Jag har lärt mig så mycket. Jag kunde ingenting om arbetsmiljö innan. Nu kan jag långt från allt men kan mycket mer än tidigare. Ju mer jag lär mig, ju mer sugen blir jag på att få lära mig mer. Arbetsmiljö är något som berör oss alla, vare sig vi tänker på det eller inte och vare sig vi aktivt väljer att jobba med det eller inte. 

För ett halvår sedan tänkte jag på ergonomiska stolar, buller, lampor, terminalglasögon och nödutgångar när någon sa arbetsmiljö. Nu tänker jag på de sakerna men även på ledarskap, stress, diskriminering, hot och våld, dialog, samarbete och mobbning. Det handlar om att vi tillsammans vet vilka risker som finns och att vi kan påverka vårt jobb och hur vi mår genom att tillsammans skapa hälsosamma arbetsplatser där vi som jobbar mår bra och företagen blir lönsamma. 

De två senaste dagarna har jag fördjupat mig i arbetsmiljö i filmproduktion. Jag har varit på en intressant workshop och en givande kurs. Det är så roligt att få lära sig nya saker och träffa spännande och kunniga människor som dessutom har ett stort engagemang, en innerlig önskan om att förbättra sin bransch för att de brinner för sitt jobb. Det är häftigt.

Jag började ett nytt jobb och fick ny kunskap och nya erfarenheter. Den dagen jag slutar att utmanas och utvecklas, den dagen är det dags för mig att hitta något nytt men just nu är jag inte där, jag utvecklas varje dag.

Dejt vid frukostbordet

Du väntar på mig när jag vaknar. Nu är det bara du och jag. Och vi har all tid i världen. Som jag har längtat.

Nästa tips på vardagslyx som får mig att slappna av är att på helgen ta en lång stund på morgonen till att förkovra mig. Att läsa tidning. Bokstäver blir till ord. Ord som formar meningar som lär mig saker. Ord som beskriver åsikter och händelser. Ord som ger mig perspektiv.

Känner pappret mellan fingrarna. Lukten och svärtan. Det är något speciellt. Jag bläddra igenom hela tiden och läser rubriker. Sedan börjar jag om från början igen och läsa varje bokstav. Du och jag har dejt vid frukostbordet.


Tips på vardagslyx 3:
Ta en lång stund på morgonen och njut av att i lugn och ro läsa tidningen. Läs, fundera och läs igen. Välskriven text på pappret framför mig, svårt att slå.   

Mitt hjärta är lite mer helt

En dag med känslor som spretar åt alla håll. Hjärtat som skriker av oro och som jublar av glädje.

Dagen började med att hjärtat stannade upp. Jag kände oron sprida sig i kroppen. Nyvaken i sängen läser jag på twitter om en stor explosion i Mexico City. Mår Sofie bra, är min första tanke. Tittar på klockan, midnatt i Mexico. Tvekar inte en sekund, jag ringer. Det går fram några signaler men oj vad sekundrarna går långsamt. Så svarar hon, jag hör min lillasysters röst. Jag pustar ut, andningen kommer igång och hjärtat börjar slå. Hon mår bra.

Några timmar senare sprider sig en annan känsla i kroppen, spänning hela vägen ut i tårna. Hjärtat gör kullerbyttor och jag nästan studsar där jag står. Även nu går sekundrarna så långsamt. Kom igen då! Kom!
Jag ser dem och jag vill bara springa fram och skrika av glädje. Jag får en stor kram och tiden stannar, jag njuter. Spänningen byts mot glädje och tacksamhet. Jag blir alldeles varm inombords. Äntligen är min storasyster, svåger och syskonbarn hemma!

Ullis, José, David och Alisa står där framför mig. Jag måste titta igen, de är här. De är verkligen här. De har varit i Nicaragua i ungefär två månader för att hälsa på familjen och vänner. Två månader som för mig har känts som en evighet. Det är fantastiskt att de kunnat göra denna resa. Att barnen fått lära känna sin familj och sitta andra land. Det glädjer mig men jag är även glad för att de nu är hemma hos mig igen.

Två månader. Det kan för vissa låta som en piece of cake men för mig har det varit tufft. Extra tufft blev det för en månad sedan när även lillasyster åkte iväg till Centralamerika. Tur att jag har haft mamma och pappa här på hemmaplan. Jag står nära min familj, jag skulle göra vad som helst för dem och jag vet att de skulle göra det för mig.  När de är borta känns det tomt och konstigt. De fattas mig. Nu är mitt hjärta lite mer helt.

Jag förundras ändå över hur liten världen blivit. Ja, visst är den lika stor som förut och avståndet till Mexico och Nicaragua är lika långt som alltid fysiskt men avståndet mellan oss människor har minskat. I morse kunde jag tack vare viber snabbt, enkelt och gratis få tag på Sofie. Dessutom kunde vi prata i en timme om allt från explosionen (som för övrigt de inte hört något om eller märkt något av, stor stad) till helgens resa till Acapulco och träning. Likaså facebook har varit en räddning under den här tiden. Hela familjen skickar på en grupptråd meddelande om vad som händer och hur man mår. Vi får alla samma meddelande, alla kan svara och se vad de andra skriver. Vi har fått fina samtal och jag som oftast skriver på tunnelbanan har kunnat göra det snabbt, enkelt och gratis. Vi kommer varandra närmare och saknaden blir lite lättare att hantera.

Morazáns är hemma men konversationen på facebook kommer att fortsätta, för Sofie är kvar i Mexico. Tills att vi ses i slutet av april då jag kommer på besök så får viber och facebook vara länken mellan oss som gör avståndet lite kortare. Sofie, glöm inte att vi väntar på dig här hemma och tills vi ses igen så finns vi här, du är i våra hjärtan, tankar och samtal. Nu ska du njuta av Mexico för vi kommer finnas här när du kommer hem.

Man kan kort och gott säga att jag är lyckligt lottad. Jag är så glad för att jag har en så fin familj och en bra relation med dem. Nackdelen är att det blir ett tomt ekande hål och en stor saknad när vi inte ses men det är värt det, för fördelen är så mycket större och det skulle jag inte byta mot något i hela världen. Jag älskar er!

Onsdagsnöje

Efter dag fylld av jobb, härligt hjärtliga skratt med kollegor, skottlossning och träning så sitter jag nu i soffan. Det är nämligen onsdag, här hittar ni mig då. Onsdagskvällar är nämligen min TV-kväll.

Att komma hem efter en dag när hjärnan gått på högvarv är det skönt att slappna av. Något som verkligen får mig att slappna av är TV-tittande. Jag behöver bara sitta där och ta emot, inte göra något eller anstränga mig utan bara titta och svälja. Visst finns det fler saker som får mig att slappna av, t ex läsa en bra bok. Men på onsdagar, mitt i veckan, brukar jag vara så trött att jag inte ens orkar läsa. Koncentrationen finns inte där så jag måste läsa varje mening tre gånger för att jag ska förstå. Då är TV ett bra alternativ.

Som tur är har jag TV-tablåplanerarna (eller vad det kan heta) på min sida. Förutom att onsdagar är min TV-kväll så har de lagt in en bra mix som passar mig perfekt: Sveriges Mästerkock, Mia på Grötö och Chicago fire. Alla ingredienser finn med. Tack för det!

Nu vet ni vad jag göra på onsdagskvällar, ni hittar mig i soffan framför TV:n. Vill du hänga så är du välkommen till min soffa!

Vinterpromenad

Idag var en dag då vinterpromenaden var mer lockande än ett svettigt gym. (Det var visst en sådan dag igår också. Får se vad det blir imorgon...)

Dagens rutt: Riddersvik > Tempeludden > Hässelby Villastad med slutdestinationen Berghamnsbrygga. En härlig promenad i skogen, vid klipporna och avslutningsvis på isen. Tänk, när jag tar de första stegen på isen känns det som jag blir 7 år igen, fortfarande lika roligt, spännande och lite nervkittlande.

Hopp, skrik och applåder

Kom igen nu då. Klappar händerna.
Jag sitter på spänn och är på väg upp ur soffan. Håller andan.
Så hoppar jag upp, hoppar jämfota, skriker och klappar händerna. Kom igen då!!!

Som du kanske har förstått så tror jag mycket på att unna sig för att slappna av, få perspektiv, njuta av livet och ladda för kommande utmaningar. Mitt nästa tips är just det jag ägnar mig åt idag, ta en lugn morgon och titta på skidor och vinterstudion.

Jag är i min egna värld. Jag och åkarna, det runt omkring är som en dimma. Jag kommenterar ikapp med Anja och Blomman. Ja, jag vet att kommenterar olika sporter men jag är lika såld på alpint som längd. Jag hoppar, skriker och sitter nervös helt koncentrerad. Bygger upp en förväntan och spänning inom mig, jag glädjs med dem när det går bra och lider med dem när det inte går som de hoppats på.
Jag brukar skoja om att jag är lika slut som dem efteråt, hes av skrikandet, trött av hoppandet och matt av spänningen.

Jag blir så imponerad av dem. Drivet, kämparandan, talangen och modet. De hoppas och tro, de kämpar för sin dröm i med och motgång och de ger inte upp. De vågar det som många av oss andra bara drömmer om, leva sin dröm.

Tips på vardagslyx 3:
Äta frukost och ta med en kopp te till soffan, placera dig under ett tjockt täcke. Knäpp på TVn och se skidor i flera timmar, gärna iklädd pyjamas eller myskläder. Det blir en lugn (för vissa men inte för en hejande Karin eller de som måste lyssna på mitt skrik :-) ) start på dagen och sedan kan man ta tag i dagens göromål.

Ska man fira ska man göra det rejält!

Idag fyller mamma år, 64 år men är fortfarande cool och utmanar oss alla. Hon sa att vi inte behövde fira henne eftersom stora delar av familjen inte är hemma. Men jag och pappa bestämde att vi får fira för oss alla. För självklart ska mamma firas!

Jag lovade tidigare en rapport och här kommer den i form av några bilder och ord.

Vi träffades klockan 15.20 på Östermalmstorg.

I bitande kyla tog vi en kort promenad och såg bland annat denna vackra moravastjärna.





















Efter några minuter var vi framme på Riddargatan 36. Där väntade ca 650 fiskar på oss.

















De första minutrarna skrattade och skrek mamma.





















Men resterande 30 minuter gick det bra och det kändes mest som att ha fötterna i mineralvatten, pirrade men extremt avslappnande.

















Efter massage, väldoftande ringblomssalva hade vi babyfötter och begav oss mot tunnelbanan för att åka till Gamla Stan.





















Hala kullerstenar ledde oss fram till tehuset Chaikhana och afternoon tea klockan 17.





















Först åt vi snittar...

















... följt av scones...





















... och val av efterrätt.

















Mamma och pappa tog 3*choklad.

Mätta och glada tog vi tunnelbanan hemåt för att klockan 20 sjunga och ge paket.

Min mamma har lärt mig att inte snåla på maten, alla ska vara mätta och därför dukade vi fram kall buffé klockan 20.40.

Men en var det inte slut. Klockan 21.30 ringde jag upp Sofie i Mexico och medan mamma pratade med henne så förberedde jag tårta och kaffe som slank ner klockan 21.52.

Nu pösar vi i soffan som tre slagna hjältar med lena fötter, fulla magar och glada sinnen.God natt och grattis mamma!

Ps. Min lillasyster som är i Mexico har skickat en fin hälsning till mamma via youtube (den fick mig att gråta på jobbet), vill du kolla in den så finns den här

Världens bästa mamma

Idag fyller min mamma år. Hon är värd alla grattis och hurra-rop i hela världen, kramar och pussar lika så. Min mamma är bäst i världen, kanske känner du så för din också men i min verklighet är hon bara bäst!

Mamma tänker alltid på alla andra (ibland lite för mycket och skulle behöva ta hand om sig själv istället) och ser det goda i människor. Hon kämpar och ger inte upp. 

Mamma tar hand om mig, älskar mig när jag är som jobbigast, kramar mig när jag är ledsen och peppar mig när jag själv känner att jag inte kan något. Villkorslös kärlek personifierad. Hon är även den som kan reta gallfeber på mig och jag vet varför… det finns tre anledningar 1) vi är så lika 2) vi är båda envisa till tusen 3) hon har oftast rätt.

Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.
                              (Kärleksvisan)

Dessa ord från Kärleksvisan beskriver min och mammas relation på ett bra sätt. Jag är trygg hos henne och jag vågar sänka mina murar som annars kan bli lite för höga. Men vet du mamma, det är ömsesidigt, jag är vuxen och jag finns här för dig.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.

                              (Kärleksvisan)

I eftermiddag ska vi ut på skojigheter på stan (rapport kommer senare) men först vill jag bara säga – mamma, jag älskar dig, ett stort grattis på din dag!

Psst, förutom att hon har världens största hjärta så bakar hon världens godaste bullar!