Det är 38 grader, solen skiner och luftfuktigheten gör att mitt linne klibbar fast på ryggen. Jag möts av ett leende och ett par glittrande ögon som tittar fram bakom det svarta håret. Det är Javier som är 10 år och bor i Managua. Han står på trottoaren barfota och med svarta fingrar och frågar med ett leende om han får putsa mina skor. Det är hans sätt att tjäna pengar så att familjen kan köpa mat. Han tittar ner på mina fötter och ser att jag har på mig flipflops.
Just denna händelse var i Nicaragua men det kunde lika gärna ha varit i Indien, i Thailand, i Kongo eller nästan var som helst.
Igår var en stor dag, FN-dagen. Du missade väl inte den?!? Jag var med och uppmärksammade den tillsammans med musikalgruppen, som jag är ledare för. Vi framförde den egenskriva musikalen ”Olika men ändå lika”. Musikalen handlar om en några svenska barn som åker till Indien, lärde känna några indiska barn och fick se hur de lever. Musikalen tar upp viktiga frågor som barnkonventionen, barnarbete, skola och att vi i Sverige tar saker för givet. Efteråt sålde vi ”indiskt fika” och hade ett lotteri, pengarna gick till barncentra i Indien dit barn som arbetar på dagen kan komma på kvällar för att lära sig läsa och skriva. Det blev ett bejublat framträdande. Publiken var mellan 0 till 90 år och det hördes positiva kommentarer från många håll.
Trots att barnkonventionen har funnits i mer än 20 år så är det många barn som inte får leva efter de rättigheterna. Alla barn får inte gå i skolan. Det finns barnsoldater. Alla flyktingbarn får inte skydd och hjälp i det land dit barnet kommer. Det finns barn som diskrimineras.
Det finns barn som går barfota för att de inte har råd med skor, som måste putsa skor för att tjäna pengar till mat medan vi klagar på skoskav. Vad gör du för att göra skillnad för Javier? Ingen kan göra allt men alla kan göra något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar