Hatade jobb. Vad driver oss och styr vad vi jobbar med?

Vaknade med en klump i magen. Jaha, idag var det dags igen, tandläkaren.
Vem vill egentligen bli tandläkare? Det är väl få jobb som folk känner så mycket rädsla och olustighet för, skulle väl vara p-vakten men där är det nog med ilska.

Efter att ha gått i snöstormen, målet satt på tandläkarmottagningen även om allt i mig skriker "vänd Karin, smit, du har möjligheten, spring", så kommer jag in på Siktgatan 2. Trots att de har gjort allt för att skapa en varm stämning och att min tandläkare Ulrika är hur söt som helst så kommer nog rädslan och olustkänslan aldrig att försvinna.

Står nu och väntar på tunnelbaneperrongen. Pustar ut. Inga hål, lite tandsten så jag måste tillbaka men det kan jag ta.

Tanken slår mig igen, vem vill bli tandläkare? Det är inte med någon nedvärdering utan mer, förundran. Hur väljer vi jobb och vad är det i oss som skapar en lust att vilja bli tandläkare, förskollärare, ekonom eller som jag kommunikatör?
Jag kommer inte fram till något smart svar. Men glad är jag att vi drivs av olika saker och åt alla håll. För tänk va dåliga tänder man skulle ha om ingen var tandläkare. Dessutom skulle världen vara otroligt tråkig och inskränkt om alla gjorde samma sak. För att inte tala om hur svårt det skulle vara att få jobb.

Trots att jag tycker att det är jobbigt att gå till tandläkaren är jag imponerad av er som jobbar med det. Även ni andra som gör saker som jag tycker är svårt och krångligt tex ekonomer, heja er, jag är grymt imponerad av er!

Tandläkarreklam - så här kommer jag nog aldrig
att känna att det är att gå dit.