Igår skrev jag ett inlägg om advent som en positiv, varm och kärleksfull tid. Tyvärr upplever inte alla det. Snön som gnistrar och lyser upp, betyder för andra hemsk kyla och livsfara för de som inte har någonstans att bo. Gemenskapen kan göra ensamheten ännu mer uppenbar och hungern ännu mer tydlig.
Vi som har lyckan att må bra, ha någonstans att bo och personer att dela våra liv med har större ansvar än någonsin att tänka på våra medmänniskor. Vi är inte mer lyckade än de som inte har det, vi har tur och vi kan dela med oss. Hälsa på någon som inte har så många i sitt liv, lyft luren och ring ett samtal till den som inte kan gå ut ur sitt hem. Bjud någon på fika eller mat. Ge en extra slant till de behövande. Le mot grannen på tunnelbanan. Se människorna runt omkring dig. Det krävs inte så mycket, var mänsklig, tacksam, givmild och visa det för andra. Någon annan gång kan det vara du eller jag som inte har turen på vår sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar