Mitt år i bilder

En bild säger mer än tusen ord. Här är några av de ögonblick som format mitt 2012. Jag summerar året med bilder som ger ett smakprov av vad som hänt.

Brunch på Sjöpaviljongen

Jobb på Scouterna, SPLgala

Skyview med avdelningen

Fika med vänner, här med Sandra

Pulkaåkning

Kandersteg med jobbet

Uppfräschat vardagsrum

Skidåkning i Lofsdalen

Promenader med pappa

Nya vanor

Skoj med familjen

Midsommar på Ensro

Fina Linda & Doris bröllop

Almedalen, här DJbattle

Konsert i slottsruinen

Ingen sommar utan Öland

Semester, Kreta med Hanna

Familjemiddagar

Nytt jobb på Prevent, här Gilla Jobbet

Mys i Götet med Hanna

Besök hos farmor

Födelsedagsfirande, här Josés

Fars dag

Dansuppvisning

Tjejhelg i Linköping med Fia och Marie

Mostertid

Middag med vänner, här med AnnaLina

Krim-söndagar med Sofie

Nytt kök

Höstlov i Lofsdalen

Musikalgruppen

Bakning på natten

Häng med nya jobbet

Häng med gamla jobbet

Julfest

Afternoon Tea

Ögonblick som formar livet

Mycket har hänt det senaste året. Så mycket som jag är tacksam för. Karin för ett år sedan trodde aldrig att jag skulle vara där jag är nu. Det har även varit tuffa stunder som har lett fram till där jag är idag. Jag har varit lyckligt lottad och inte haft så många svårigheter under det gångna året men jag har människor i min närhet som har fått gå igenom saker som jag inte ens önskar min värsta fiende.

Överallt är det nu nyårskarameller och årskrönikor. Mycket händer under ett år, och det mesta glömmer vi bort. När jag satte mig ner och skulle fundera på året som gått så fick jag kämpa för att komma ihåg. Visst kommer jag ihåg de stora händelserna men det var svårare att komma ihåg de små vardagliga. Jag funderade och funderade, fler och fler händelser poppade upp i huvudet. Nu kan man ju fundera på varför det var så viktigt för mig. Om de inte finns kvar på näthinnan så har de väl inte så stor betydelse. Men det är just tvärtom. Det är alla dessa små, vardagliga ögonblick som tillsammans formar mig och mitt liv, varje dag. Leendet på tunnelbanan, skrattet vid middagen, promenaden med systerdottern till stranden på Öland, systersonen som somnade i mitt knä i soffan, tårarna vi delade på caféet, smset som fick mig att känna...

Att få komma ihåg, glädjas, reflekter, lära mig något, spara vissa ögonblick i hjärtat och gå vidare, är viktigt för mig. Nu ligger ett nytt år framför, nya förutsättningar och nya ögonblick som kommer forma mitt liv, positiva som negativa. Det oväntade är spännande, men ibland kommer jag nog plocka fram ögonblicken som jag sparat i mitt hjärta.   

Lagt stressen på hyllan (och där får den stanna)

Det är ett par dagar sedan jag skrev här. Sedan dess har jag hunnit mad att fira jul och vila upp mig en hel del. Dagarna har fyllts med skratt, samtal, pussel, shopping, julklappar, filmer, kramar, vänner, familj, kakor, godis och god mat, men som tur var även promenader och träning.

Denna julledighet har jag verkligen lagt stress åt sidan och fokuserat på att njuta av livet och människorna i mitt liv. Jag rekommenderar det till alla, släpp måste och fokusera på det viktiga. Det är så fantastiskt att få ha så underbara människor i mitt liv. Jag är tacksam och det värmer verkligen i decemberkylan.

Visst finns det även en annan sida på myntet, de man tycker om saknar man ju även och det kan vara jobbigt och göra ont. Just nu saknar jag min syster med familj, som är i Nicaragua, mycket. Men det fina med att sakna är att man verkligen får känna att man tycker om dem och uppskattar dem. Jag måste erkänna att jag nästan dog av glädje när jag hörde deras röster över telefonen på julafton. Mitt hjärta smälte när syskonbarnen skrek av glädje när de insåg att det var moster som var i telefonen och jag hörde knappt vad de sa när de skulle berätta allt som hänt för det enda jag kunde koncentrera mig på var glädjen, rösterna och skratten.     

Idag har mamma slängt ut julgrannen, barren föll bara man tittade på granen. Men jag kastar inte ut julstämningen. Jag behåller känsla och inställning att njuta och prioritera in på det nya året och hoppas att den finns kvar länge. Jag vet att det snart kommer snurra på i 180 km/h igen men jag hoppas att ni påminner mig om att ibland sakta ner, stanna upp och prioritera det viktiga i livet, det som betyder något.

Ps. Det är fortfarade många som jag ännu inte hunnit träffa i jul. Tro inte att ni slipper mig, snart står jag och knackar på och gör jag inte det så ta tag i mig och hitta på något kul!  

Fragile: mjukis på insidan

Jag ser en kartong med ett oranget klistermärke som lyser "Fragile". Det går inte att ta miste på att man ska vara försiktig. 

Ibland önskar jag att man kunde sätta en sådan lapp på sig själv.
Jag får ofta höra att jag är så stark. Ofta är det nog sant, men samtidigt är jag otroligt känslig och tar åt mig av allt. Jag är stark på ytan men känslig på insidan.

Bara för att det inte syns betyder det inte att att det inte gör ont. Tillräckligt många törnar och det går från att vara lite kantstött till att det hela spricker sönder och då explosionsartat, som ett duralexglas.

Ta hand om varandra och var snälla med varandra. Glöm inte att allt inte är som det ser ut på utan.

Tårarna rinner och ilskan kokar: barn får inte straffas för vuxnas beteende

Bara i år har över 400 barn vräkts från sina hem i år.

Barn straffa för vuxnas beteenden och utifrån vuxna system. Vad har dessa 400 barn gjort för att förtjäna att inte ha någonstans att bo?!?
Det kokar i mig av ilska och tårarna rinner ner för min kind.

Jag känner en kvinna som kämpar för sig själv och sitt barn. De har inget eget hem och de har till och med varit tvugna att ibland bo i ett källarförråd. Hon gör allt för sitt barn och jag känner ingen annan som sätter sitt barn mer i första hand än hon. Då är det upp till dig och mig att hjälpa till.
Likaså är det för personerna som blir vräkta. Vi kan inte bara titta på och säga "de får skylla sig själva". Vi måste agera innan och hjälpa personerna för att de inte ska hamna där.

– Det kommer alltid att finnas ett antal som inte går att rädda. Nollvisionen är bara en vision, jag tror aldrig att man kan komma riktigt dit, säger Johan Krantz på Kronofogden till DN.

Vi kan aldrig komma dit när vi ger upp och säger att alla barn inte kan räddas! Jag vägrar. Det är värt att kämpa för varje barn. Vi kan inte ge upp.

Kliva ur ramen för att vinna storvinsten

Igår fick jag frågan om jag har stark karaktär. Mitt impulsiva svar var: definitivt inte.

Stark karaktär - det låter som att det är lätt. Det är det inte. Däremot är jag envis och målmedveten. Jag vill visa för mig själv och andra att jag kan. Men oj vad jag får kämpa för jag är verkligen en njutare och frestas lätt. Och misslyckas därför, ibland ofta och ibland mer sällan.

Jag är inte perfekt, långt därifrån. Min målmedveten, har gjort att jag kommit hit idag, jag har kommit långt och fått vara med om mycket. Det är jag tacksam för. Jag vet vad jag vill. När jag inte har målet framför mig blir jag vilsen. Men ibland är det bra att släppa målet och se sig om utanför ramarna, utmana mig själv.

Den utstakade vägen är trygg. Jag vet vad jag har och var jag är. Min nya utmaning till mig själv är att ibland våga chansa. Det värsta som kan hända är att jag ramlar men vem vet, kanske blir jag överraskad och vinner jag toppvinsten.

Bättre version av mig själv

Måste. Ska. Borde. Men vad vill jag och varför?

För ett år sedan så bestämde jag mig. Jag ska sluta att göra det som förväntas av mig utan att reflektera över om det är det jag vill. Jag ska sätta mig och mitt liv mer i fokus. När jag tar beslut ska jag göra det aktivt och fundera på vad jag vill och varför.

Ett år har gått och jag har gjort val gällande privatlivet, jobb och hälsa. Förhållningssättet kan låta egoistiskt men det har lett till att jag mår bättre och är gladare. Jag är en lite bättre version av mig själv. Jag tror att det har varit positivt även för andra, både för att jag mår bättre men även för att jag gör sakerna mer helhjärtat och genomtänkt.

I många fall är resultatet det samma men ibland är det inte riktigt så som det hade varit om jag tagit beslutet för ett år sedan. Visst finns det fortfarande borden och måsten, det kommer det alltid att göra då jag lever i en värld med fler än jag själv. Den stora skillnaden är att jag i flera lägen har valt och inte bara blint gjort det som förväntas.

Vad är viktigt för dig? Vad mår du bra av?

Dra pennan från 1an till 2an

Sätt pennan vid punkten med en 1a. Dra ett streck till punkten med en 2a. Sedan vidare till 3an. Tillslut har det blivit en figur. Dessa figurer ritade jag när jag var liten och nu ser jag mina syskonbarn göra detsamma.

Ny dag. Ett blankt papper. Ja eller kanske inte. Jag ser det som det där pappret med punkter och jag ska dra strecken mellan. Ibland är det många punkter så man tydligt ser figuren redan innan man börjat och ibland få så att man inte har en aning om vad det ska bli. Även om det är en tydlig figur så kan man bli överraskad. Man kommer på avvägar och det blir inte ett rakt streck. Figuren är lite annorlunda men tjusigare än någonsin (eller ibland mindre vacker).

Igår var mina punkter på pappret:
04.30 - gå upp
05.00 - mot Arlanda för att säga "ta hand om er tills vi ses igen" åt min syster med familj
08.30 - kurs
18.00 - träning

Det jag inte visste var att jag på vägen skulle hamna i intressanta samtal om film och kommunikation med Umeå universitet, FRA, Svenska Kraftnät och Nordea. Jag visste inte heller att den äldre damen som log mot mig på tunnelbanan skulle ändra min sinnesstämning från trött och ynklig till varm inombords. Och jag todde att den sista punkten skulle vara slappa i soffan framför TVn men det blev att ta hand om översvämning i badrummet.

Nu är det bara att vänta och se vad dagens teckning kommer föreställa i slutet av den här dagen.

Det läskiga finns även om man inte ser det

Övergrepp får inte tystas ner. Vi får inte blunda eller titta mellan fingrarna. Det kan vara jobbiga frågor att ta i. När man börjar lyfta på stenar så kan man hitta saker som man helst inte vill se. Det kan vara läskigt men även om man inte lyfter på dem så finns det läskiga där ändå.

Igår fick Scouterna Årets Sally för sitt arbete att förebygga och motverka övergrepp, Trygga Möten. Jag är så stolt och imponerad över det arbetet (varje dag men lite extra igår). Det är ett fantastiskt arbete som är värt att premieras. Unga tillbringar mycket av sin fritid i föreningslivet, där kan övergrepp ske men det är även där de kan träffa vuxna att anförtro sig åt om övergrepp. Det är ett stort ansvar för ledarna. För att klara av att reagera och agera så måste de få kunskap och stöd. 

För att skapa en trygg miljö för unga så måste man lyfta på stenarna. Vi vuxna måste vara modiga, barnet är viktigaste och dess bästa måste alltid komma i hand.

Scouterna har blivit starkare och tryggare genom Trygga Möten. Läs mer om det på Scouterna webbplats.

Låt ljuset sippra in genom sprickorna

För ett par dagar sedan sa någon till mig att denne kände sig svag och att alla andra är så starka. Det fick mig att tänka på några ord av Leonard Cohen. 

There is a crack in everything
That's how the light gets in

  

Jag vill inte på något sätt glorifiera smärta eller förminska den, självklart är det jobbigt och påfrestande. Men vad är styrka egentligen? Är det de "perfekta" människorna eller de som låter ljuset sippra in genom sprickorna?

Alla känner vi oss små ibland. Alla behöver vi någon att luta oss mot eller krypa upp bredvid. Att vara ärlig med det och att våga visa sig själv med sprickor är otroligt starkt. 

Personen som berättade om sin situation, är för mig den starke och växte i mina ögon. Denne har en tung period men är stark. Att våga vara ärlig, berätta att man inte är perfekt och visa sig sårbar är starkt. En svag person skulle försöka hålla en fasad uppe och sminka över sprickorna.