Jag vakna utvilad och längtar efter en kopp te. Jag stoppar ner fötterna i mina vita tofflor och tar med mig täcket till soffan och slår på morgonnyheterna. Tar svängen till köket och gör mitt te, tittar nöjt på de nymålade väggarna.
Tillbaka i vardagsrummet och denna gång sitter jag i min läshörna. Jag slår upp min bok och sjunker sakta in i en annan värld. Sida efter sida lever jag mig in i bokens historia. Duns! Magin är bruten. Posten som slängs in genom dörren väcker mig, jag är nu tillbaka i mitt riktiga liv och känner hur magen kurrar.
Efter att jag fått lite i magen sätter jag mig i soffan. Jaha, vad ska jag göra nu? Efter en skön och lugn förmiddag kommer Ensamheten på besök och sätter sig på min vänstra sida, jag känner mig ungefär lika ensam som min boltio sandal som står utan sin bättre hälft i min skohylla.
Att ha tid att bara vara är en lyx i mitt annars ganska stressade liv. Ensamheten kan vara ett trevligt sällskap, jag får tid att tänka men idag känns det inte som han jag vill ha vid min sida. Ibland kommer han nämligen tillsammans med eftertänksamheten och lugn men just nu är hans partner tristessen. Lyxen har plötsligt förvandlats.
Jag har insett att min kvot för att vara själv inte är så stor, den fylls snabbt. Jag vill ha liv och rörelse omkring mig. Jag är inte bra på att vara ensam. Min syster brukar säga att jag måste öva mig på att vara ensam och slappna av. Kanske har hon rätt men jag måste erkänna att det är tråkigt att öva på det, jag tycker bättre om att umgås.
Något måste göras, jag bestämmer mig för att jag övat färdigt för idag. Lika snabbt och självklart som Ensamheten kom och satte sig bredvid mig, utan att fråga om platsen är ledig, så tänker jag brutalt göra slut med honom. Jag reser mig från soffan och stoppa ner fötterna i mina vita och turkosa sneakers. Ensamheten lämnar jag kvar på soffan, låser dörren och beger mig ut i snön. Nu ska resten av min dag fyllas med lyxen att umgås med personer jag tycker om!
PS. På vägen ut hittade jag min andra boltio, de står nu tillsammans på hyllan och behöver inte känna sig ensamma mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar