Känslorna utanpå

Jag har alltid haft lätt till skratt och till tårar. Jag är en känslomänniska som jag även beskriver i min presentation här ”Gråter vid TVn (allt från sport till serier)”. Jag får fyllas av bubblande skratt som inte går att stoppa och jag känner hur hjärtat brister och tårarna tränger fram. Jag har känslorna utanpå.

I fredags tittade jag på X-factor med min systerson. Ja, till och med detta program har nu fått mig att gråta! Malcolm, 21 år, går upp på scenen och hyllar sin döde vän, så ärligt och så naket. Jag får gåshud och tårarna kommer.

” Varje steg jag tar, varje andetag. Du följer mig i varje andetag

För varje dag som går, blir det här min tår, för jag saknar dig.

Jag saknar dig.

Tänker på den dag, då du ej fanns kvar. Svårt att finna ro för du var min bror, å jag saknar dig.

…

I sinom tid så går jag dig bredvid men tills den dag kommer, broder, vila i frid.

…

Men jag vet att du blickar ner, du har våran rygg. Jag vet att du håller mig trygg.

Men du är på en annan plats, och det känns min vän men jag vet att vi syns igen.

Varje steg jag tar, varje andetag

Du följer mig i varje andetag

För varje dag som går, blir det här min tår, för jag saknar dig.

Jag saknar dig. ”

”Jag saknar dig” har nu en självklar plats i min höstlista på Spotify. Varje gång jag hör den tänker jag på min mormor. Min mormor som fick lämna oss alldeles för tidigt. Min mormor som var den mest genomsnälla och mest omtänksamma människan i hela världen. Min mormor som blickar ner, har vår rygg och håller mig trygg.

Änglar finns, min mormor var och är en av dem.