Igår kväll var jag på världens vackraste plats, Äleklinta på Öland. Jag satt på stenstranden, det kom värme från stenarna, vågorna rullade in, varma vindar lekte med mitt hår och strålarna från solen smekte min kind. Jag satt tyst och memorera varenda tanke, känsla, ljud och lukt. Det var så där vackert så att det nästan gör ont i hjärtat, man kan varken beskriva det eller försöka minnas på ett korrekt sätt efteråt, det går bara att uppleva där och då.
När jag satt på stenarna vandrade min tanke iväg, jag tänkte på nyheterna som jag tittade på innan. En 18-årig kille hade blivit knivmördad i Hässelby helt oprovocerat. Några dagar innan blev en 7-årig pojke knivdödad och en 2-årig flicka dödad av ett rattfyllo.
Kontrasterna kunde inte vara större. Två motpoler, det vackraste och det mest hemska. Det enda likheterna är att man bara kan förstå det till fullo om man verkligen är där i situationen.
Min tanke går till de drabbade. Jag hoppas att fler kan få uppleva den vackra, helt underbara platsen och färre den hemska, mörka och sorgliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar