Jag har nu vaknat upp efter att jag under vintern gått i ide. Vintern är inte slut men jag har efter en skön och lång ledighet fått nya krafter och hittat tillbaka hit.
Igår var jag på väg till ett möte. Jag gick och pratade med en kollega. Det var kallt men en trevlig promenad. När jag kommit ner för ett av tre steg i den lilla utomhustrappan halkade jag till. Min kollega kom till min räddning och jag slapp en ond svanskota, blåmärken och stukade fötter.
De senaste dagarna har jag tänk på goda gärningar många gånger, mycket mer än i vanliga fall. Min syster och tre av hennes studiekompisar tog initiativet till att under en dag, idag, sätta fokus på att vi kan göra skillnad, hjälpa varandra och uppmanade alla att göra goda gärningar. Det är inte svårt att vara snäll mot sina medmänniskor och det var det som de ville uppmärksamma med satsningen som startades som ett event på facebook.
I eventet har många kommenterar att de gör goda gärningar varje dag och några har sagt att en sådan dag inte behövs. Det är ju toppen att så många gör goda gärningar varje dag och i en önskevärld så skulle inte detta initiativ behöva tas men vi lever inte i en önskevärld. Barn och unga lever i fattigdom och mår psykiskt dåligt, människor är hemlösa och klimathotet växer, i en sådan värld krävs förändring och fler goda gärningar. Förhoppningsvis kan denna dag inspirera flera att stötta varandra.
En annan kommentar som jag funderat mycket på idag är ”man ska inte planera en god gärning och inte heller berätta om den efteråt för då är det inte en god gärning”. Efter att ha tänkt mycket på det så kan jag inte annat än att säga att jag inte alls håller med. Att stötta andra föds i de situationer man utsätts för men till viss del kan man visst planera det, man kan faktiskt i förväg bestämma sig för att man vill och ska vara med öppen för att hjälpa andra. Man kan även välja att göra förebyggande åtgärder, ett exempel på det är att man kan bli blodgivare. I Stockholm är bara 3 av 100 vuxna blodgivare, medan alla förväntar sig att de ska få hjälp om de är i behov (tack Emma för den faktauppgiften). Den andra delen i kommentaren var att man inte skulle berätta om det man gör. Självklart tycker jag inte att man ska hjälpa för att sedan skryta om det, man ska göra det med hjärtat men däremot tycker jag att man ska berätta om det och på så sätt inspirera andra till att ta ansvar för sig själv och andra.
I morse öppnade jag kylskåpet, det ekade tomt. Skulle jag sitta 40 mil i en bil måste magen få lite påfyllnad. Jag sprang till affären. Utanför stod en man och sålde tidningen Situation Stockholm. Jag gjorde som jag gör då och då, jag köpte en tidning och gick vidare in i affären. När jag kom in stannade jag upp. Vad hade jag gjort? Jag hade agerat reflexmässigt men tack vare initiativet från min syster och hennes kompisar fick det mig att tänka till. Det var väldigt kallt ute, jag borde köpa en kopp kaffe till mannen. Det fanns inget färdigt kaffe i affären men det blev en smörgås. När jag kom ut med frukostbrödet i ena handen, tidningen under armen och smörgåsen i andra handen gick jag fram till mannen och frågade om han var hungrig. Mannen sken upp, tog tacksamt mot smörgåsen och vi pratade i några minuter. När jag började gå ropade han på mig, jag gick tillbaka. Han tittade på mig och sa ”tack för att du såg mig”. Visst hade jag köpt en tidning men jag hade inte sett honom första gången. När jag kom ut såg jag honom. Jag berikades med ett trevligt samtal och nya perspektiv på livet. Det kostade mig en smörgås för 19 kronor och 7 minuter av mitt liv.
Jag skriver inte detta för att jag vill höja upp mig själv eller för att få klappar på axeln. Jag skriver det för att jag vill tacka fyra unga tjejer för deras initiativ som gjort mitt liv rikare och förhoppningsvis kan mina ord inspirera någon annan.
Vi behöver alla ibland någon som stöttar oss. Kanske är det ett fysiskt stöd i en hal trappa, blod vid en operation eller en smörgås och ett samtal utanför affären. Värme och omtanke gör skillnad! Det är möjligt att förändra världen, bara vi vågar anta utmaningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar